En promenad och massa tankar...

För det första vill jag säga tack till Molle :) Hade riktigt tråkigt här hemma och inget att göra, frågade Molle vad jag skulle kunna hitta på och han radade upp saker. Det hela landade med en promenad. Det blev en promenad med albumet “Vatten under broarna” med Winnerbäck, vem annars?

Det var första gången jag gick en promenad här i Brämhult från det att jag flyttat hit för 2 veckor sedan, det blev en så skön promenad med så många tankar som fick ventileras. Vilka minnen det finns i denna stadsdel. Gick förbi min gamla skola, 1 till 6:an, kunde riktigt se hur vi sprang runt där än idag. Alla hade sin plats att vara på och sitt gäng att umgås med. Vilka minnen, den första kärleken som jag kommer ihåg måste komma där ifrån, eller kärlek och kärlek, vad är egentligen det i den åldern? Det var enkelt, bara att fråga chans och sen var man ihop, eller så inte. Dessa tankar fick mig att tänka på låten “Om tiden vill ifatt”, den går så här:

"Väntar du på nån eller vill du bli min?"
Du sa "Vad svarar man på sånt?",
jag sa "Man svarar nog ingenting"

Nog om Myråsskolan. En annan tanke som kom fram när jag gick där i mörkret och kollade in i husen var att nästan alla hade TV.n på. Det var inte långt jag kunde gå innan jag såg en TV eller såg ljuset blinka i rummet. Detta får mig bara ännu mer att inte möblera mitt allrum utifrån TV.n utan enbart ha den i sovrummet med möjlighet att kunna sitta många där istället. Det känns som om TV.n är en av de mest meningslösa prylar ett hem kan ha, visst den kan förmedlar mycket gott också. Men så opersonlig den är, och så den drar en ifrån det verkliga förhållandet till människor och ens närmaste. Istället för att prata och fördjupa sig i varandra ska man kolla på Trälen eller något annat meningslöst. TV.n är nog det mest oromantiska man kan ha i ett hem.

Många fler tankar kom självklart upp, men mer får ni inte veta ;) Det får ni fråga om istället. Jag måste verkligen promenera mer, det är så grymt skönt, inte lätt alla gånger men otroligt skönt.