free website stats program

2006-11-06

Anna Ternheim - Konserthuset, Göteborg

Första gången storhet har gett mer personlighet.

Plats: Konserthuset, Göteborg
Publik: 1200 (utsålt)
Bäst: Lovers Dream & My secret
Sämst: Det blaskiga kaffet innan...

2004 var året då jag första gången såg Anna, då som förband åt Winnerbäck, blyg och försynt gjorde hon det hon skulle... Efter det har det blivit en rad olika framträdanden, som förband, med andra artister och egna spelningar. Stenhammarssalen var senaste spelningen i Konserthuset och det var med rädsla jag satte mig i stolen denna gången. Nu var Anna större än någonsin, utsålt konserthus och otroligt många förväntningar, detta kunde inte bli annat än opersonlig, men så fel jag hade...

Tomas Andersson-wij kom in på scenen som förband, med sin gitarr och munspel gav han oss bevis på sin storhet. Det är första gången jag efter ett förband skulle kunna resa mig upp och vara nöjd. Blandningen av nytt och gammalt material och personligt mellansnack gav oss en försmak om vart kvällen skulle ta oss... Lysande Tomas!

Anna med band presenteras av Tomas och äntrar scenen. Konserten börjar med Girl laying down och mystiken som hon försöker skapa kommer fram men kan kännas lite påklistrad, till min glädje fällde hon ner luvan och visar sitt ansikte. Anna är för söt för att döljas...

Blandningen av gamla och nya låtar är helt perfekt, det var till min glädje hon hade med en hel del gammalt material. Även om låtarna inte spelades så personligt som man ibland hoppas på, då det var väldigt strikt styrda av bandet, var det precis vad jag behövde denna kvällen. Hon kompenserade de välspelade tonerna med ett personligt mellansnack som bjöd på många skratt och möjlighet till önskande av låt.

Som vanligt är spellistan aldrig som man önskar, To be gone kändes meningslös och uttjatad och kunde hellre bytts ut. Shorline räddades snyggt av Henrik Berggren som kom in och gjorde en lysande duett. Annars var spellistan riktigt bra uppbyggd med favoriterna My secret och Lovers dream som verkligen berörde.

Konserten i Göteborg var personlig rakt igenom och berörde, den blandade minnen och känslor som kommer fram genom Annas låtar på ett otroligt sätt. Nu är det bara att åka tillbaka den 24 november...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har du hört Broder Daniels cover på Shoreline?! Den tyckte inte jag om! Kul med blogg, jag ska läsa varje dag =) Kram Natalia

Fredrik Andersson sa...

Då ska jag skriva så ofta som möjlig då :)

Brunkullan sa...

Kul att du börjat blogga:-)

Jag såg Anna när hon var förband åt Kent när de uppträdde här i Östersund för ca 2 år sedan.
Hon är riktigt bra!
Nya låten de spelar låter också bra, så jag tror hennes platta kommer ligga under granen i år;-)