Var det bra så? Nej en flicka också...tack.

Jag har insett en sak i livet, får jag önska vill jag enbart ha tjejer. Det känns som om allt är så mycket lättare. Träffade mitt kusinbarn förut idag och vi började en liten dialog.

S: Min kompis tog med sig en mobiltelefon till skolan idag.
F: Jaha...hmmm.
S: Vi spelade in egna Jackass-filmer.
F: Ok...ännu mer hmmm. Tanken på att han kollar på sådant känns lite konstig och jag kan lova att han skrattar som bara den när han ser det. Han går ju bara i trena, eller något sådant.
S: Jag sparkade i en sten och fick jätteont.
F: Ok, men det är ju dumt.
S: Och sen rullade jag ner för en backe.
F: Det var väl ännu dummare. Och sen var samtalet slut.

Sen helt plötsligt kommer han ut med en utskrift på en tjej som var stor som bara den, som låg naken i sängen. Man såg inget då hennes stora kropp täckte allt. Och sen sa han någon fyndigt (ofyndigt?) till sin pappa.

Visst, jag tycker att föräldrarna har grymt stort ansvar vad ungarna gör, stämningen var ganska lättsam och det hade den inte varit om det hade varit mitt barn. Det vinklar ju barnens ögon att nervärdera stora personer. Det gillas inte.

Okej att tjejer också har sina saker, men det känns som om det är lättare med tjejer än killar, men ack så fel jag kan ha. Det bästa är nog att inte skaffa barn alls...