Vilken minst sagt konstig dag det har varit hittills... Jag lever den i någon slags ultrarapid och vet inte vad jag ska göra, vart jag ska ta vägen eller vart jag vill ta vägen. Svarar på något sms, lovar bort mig hit, lovar bort mig dit. Ska hit, och ska dit. Dricker kaffe i vårsolen vid Viskan, pratar skit, minnen, längtan, sorg, svek, konstigheter, framtid, gängkulturer, plugg, sönderbränt kaffe, kallt kaffe, ja allt. Samtidigt lyssnar jag på dessa underbara ord "...så när ölen blev lite för många och längtan blev lite för stor..." och inser att jag är sen till nästa plats...
Man kan nog enkelt säga att jag är så trött på alla mail och koder...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar